Book contents
- Frontmatter
- Contents
- Inledning – Strindberg och västerländsk kanon
- Observations on Strindberg and the Western Canon
- A Trace of Africa: Framing Empire in Strindberg’s The Roofing Ceremony
- ”Klostret i Lhassa liknar dessa molnborgar”. Öst möter Väst i Ockulta dagboken
- Patterns of Oppression: Post-Colonial Mies Julie
- Strindberg skönmålad – antisemitism, misogyni, personförföljelse och kanonisering
- Tolle lege – några synpunkter på läsning i Inferno
- Strindberg som folklivsforskare och europé
- Hån mot det heliga, hyllning av traditionen eller en ren formlek? August Strindberg och litanian
- Strindberg, Schering och Luther
- ”Han hade allt detta: driv, skärpa, mod, kraft och demon…” Halldór Laxness – en författarbana i Strindbergs efterföljd?
- August Strindbergs I havsbandet och Victor Hugos Havets arbetare: Inspiration med modifikation
- ”Marie Grubbe var en vision, men Nils Lyhne var söndrig.” Strindberg and J. P. Jacobsen
- Riddar Toggenburg i teaterkorridoren. Om Strindbergs skuld till Tjernysjevskijs Vad bör göras?
- En författares trovärdighet: Exemplet Zola i August Strindbergs En blå bok
- Siste Riddaren över eller utanför nuets strider – Strindberg och traditionen
- Strindbergs Intima teatern, svensk dramatik och Sveriges Dramatikers Studio
- Strindberg and Misogyny in Theatre
- Musical Heterotopias and Melodic Nightmares—Ture Rangström’s Opera The Crown Bride (Kronbruden)
- ”The Life of the Mind.” Den kreativa processen i Stanislav Barabáš’ Inferno och bröderna Coens Barton Fink
- Remote Control: Telecommunication in Plays by August Strindberg
- Biographical Notes
”The Life of the Mind.” Den kreativa processen i Stanislav Barabáš’ Inferno och bröderna Coens Barton Fink
Published online by Cambridge University Press: 16 July 2022
- Frontmatter
- Contents
- Inledning – Strindberg och västerländsk kanon
- Observations on Strindberg and the Western Canon
- A Trace of Africa: Framing Empire in Strindberg’s The Roofing Ceremony
- ”Klostret i Lhassa liknar dessa molnborgar”. Öst möter Väst i Ockulta dagboken
- Patterns of Oppression: Post-Colonial Mies Julie
- Strindberg skönmålad – antisemitism, misogyni, personförföljelse och kanonisering
- Tolle lege – några synpunkter på läsning i Inferno
- Strindberg som folklivsforskare och europé
- Hån mot det heliga, hyllning av traditionen eller en ren formlek? August Strindberg och litanian
- Strindberg, Schering och Luther
- ”Han hade allt detta: driv, skärpa, mod, kraft och demon…” Halldór Laxness – en författarbana i Strindbergs efterföljd?
- August Strindbergs I havsbandet och Victor Hugos Havets arbetare: Inspiration med modifikation
- ”Marie Grubbe var en vision, men Nils Lyhne var söndrig.” Strindberg and J. P. Jacobsen
- Riddar Toggenburg i teaterkorridoren. Om Strindbergs skuld till Tjernysjevskijs Vad bör göras?
- En författares trovärdighet: Exemplet Zola i August Strindbergs En blå bok
- Siste Riddaren över eller utanför nuets strider – Strindberg och traditionen
- Strindbergs Intima teatern, svensk dramatik och Sveriges Dramatikers Studio
- Strindberg and Misogyny in Theatre
- Musical Heterotopias and Melodic Nightmares—Ture Rangström’s Opera The Crown Bride (Kronbruden)
- ”The Life of the Mind.” Den kreativa processen i Stanislav Barabáš’ Inferno och bröderna Coens Barton Fink
- Remote Control: Telecommunication in Plays by August Strindberg
- Biographical Notes
Summary
Spörsmålet som jag vill ta upp i denna artikel är hur den kreativa processen och det skrivande subjektets mentala tillstånd framställs i det filmiska mediet med hjälp av intermediala gestaltningsstrategier. Som exempel ska jag använda mig av två filmer: Inferno (1973) av Stanislav Barabáš och Barton Fink (1991) av bröderna Coen.
Meningen är att förankra Barabáš adaptation av August Strindbergs Inferno i ett bredare sammanhang, i en genre som Ethan Coen i en intervju har kallat för “[a] Person Alone in the Room” (Allen 2006:56). Min tes är att det litterära mediet och dess uppkomstprocess medvetet remedieras i de båda filmerna. Skrivandet tematiseras i Inferno och Barton Fink som kroppslig aktivitet som i sin del är ett resultat av protagonistens affektiva tillstånd; medan manuskriptet i filmerna framställs som en påtaglig produkt av denna aktivitet.
Med utgångspunkt i den intermediala teoribildningen och begreppsapparaten som skapades av Werner Wolf (1999) samt David Bolter och Richard Grusin (1998) ska jag granska hur remedieringen av det litterära mediet sker.
Teoretiska utgångspunkter
Remediering är en term införd av David Bolter och Richard Grusin och betyder att man representerar ett medium i ett annat (Bolter, Grusin 1998:45). Remediering har enligt teoretikerna två former: antingen kan medieringstekniker vara fördolda och således osynliga, vilket kallas för immedialitet (”transparent immediacy”, t.ex. virtuell verklighet), eller så kan de medvetet synliggöras och själva mediet multipliceras, vilket i sin tur kallas för hypermedialitet (”hypermediacy”, internet). Skillnaden mellan de två remedieringsformerna förklaras av Bolter och Grusin så här:
The logic of hypermediacy acknowledges multiple acts of representation and makes them visible. Where immediacy suggest a unified visual space, contemporary hypermediacy offers a heterogenous space, in which representation is conceived of not as a window on the world, but rather as “windowed itself”. (Bolter, Grusin 1998:33 f.)
Som Barbara Straumann skriver ägnar Bolter och Grusin sin uppmärksamhet åt new digital media men deras uppdelning kan även med stort utbyte användas i analyser av litteraturens remediering i filmadaptationer (jfr Straumann 2015:224 f.). Hon påpekar att de flesta filmadaptationer filmatiserar romanens fabel och skildrar dess karaktärer men inte är intresserade av romanen som medium i sig. Resultatet blir att det inte finns någon medveten interreaktion mellan det litterära och det filmiska mediet. Därför tillhör sådana filmatiseringar kategorin immedialitet.
- Type
- Chapter
- Information
- Strindberg and the Western Canon , pp. 245 - 256Publisher: Jagiellonian University PressPrint publication year: 2022